phiat

Det var, antagligen, på söndagen 7/6  som jag sa mina lovord till kassler dvs; "Jag lova och svär att jag minst ska skriva tre blogginlägg i veckan " --- "HELA SOMMAREN!"
 Jag har dock insett att jag inte är en person man lyssnar på eller överhuvudtaget bryr sig om vad säger!
Men men ja ja....

 Igår var jag och min käre viktipetter i Köpenhamn, ja visst seruu serru! Vi skulle åka ner på en sådan där
romantisk "micro semester". Dagen började med att mina fötter fick springa, en väldans massa, ner till tåget för att hinna med och där möta mannen prick kl 09.00. Det var helt galet, jag har aldrig varit med om att ta lättare språng, där ser man verkligen vilket resultat allt ständigt stånkande på löparspåren har gjort -UNDER!
 AHH vilken dryg resa ner, Mathias satt och nöp mig i fläsket och lekte med en liten gubbe han fått inne på stationen (som skulle kostat 90 KR) var är världen på väg? Väl framme är det molnigt och ja, vi insåg båda att det bara var början på det ohyggliga ovädret som komma skulle...
 Vi strosade fram, käkade sushi, köpte paraplyer och trampade i vattenpölar, mmmmmmmm härligt!
 
Nu kommer efter mycket fönstershopping den stora fasa fikan! bompbompbomparomb! Vi gick in på Café ... något? och jag skulle ha apelsinjuice och en kaka och Mathias likaså. Jag går och tar ett bord lägger min jacka och smyger sedan tillbaks till Mathias där han står vid disken och säger "två vatten också", sedan går jag förtjusad å sätter mig igen. När Mathias kommer med de båda glasen med vatten, ser jag att en viss skugga har lagt sig över hans tidigare så glada anlete, han tittar på mig sätter sig och resten av fikan skulle komma strax...
 "Vad är det Baby?" frågar jag
Inget svar
Det enda jag kunde komma på, vad det kunde vara som låg bakom en sådan min var det jag själv fasar för mest, och som är min svagaste punkt!
så jag frågar;
"var det dyrt?"
 "ja"
"HUr mycket?"
....

Jag vet inte riktigt om jag vill skriva den exakta summan men jag kan säga så mycket som att det det var den dyraste fikan i hela mitt liv och att det var det dyraste vattnett också!
 Efter det att jag smakat på kakan och fick veta priset blev plötsligt den halvdana chockladkakan som jag inte kände för att äta upp, den godaste kaka jag någonsin ätit och jag slök av girighet hela kakan och tuggade den så väl.

Vi gick sedan in på ett par museum, och köpte sedan en öl till ölfantasten, och tog därefter tåget hem.
AH tack för att man ska jobba i sommar!

EN sak har jag lärt mig, men tenderar att glömma ständigt och det är att man måste ha en viss självdistans. Jag är fullt övertygad om att med denna självdistans kommer man längre och blir psykiskt starkare för att kunna möta omvärldens plågor. Jag gillar dock att glamourisera allt!

En människa överlever inte länge utan någon form utav omtanke eller fysisk kontakt över huvudtaget, det är bevisat. ja det räcker så.

Hur som helst, nu är det inte länge kvar förrän konditionens prövningar kommer att ske, på många plan. Jag har som vanligt åkt på en skada precis innan action. Hur mycket jag än ger mig fan på att träna, vilket jag inte gör utan bara faller sig naturligt, känns det som jag står still. Jag vet någonstans att det inte är så, det finns hundra olika vägar och övningar med intervaller, distans fysisk styrka osv. Jag som är SÅ effektiv, ställer mig nu inför frågan hur jag ska få allting att klaffa rent tidsmässigt? Ett annat mysterium är hur bloggare hinner, det vill jag ha svar på med en gång, är man förbannat snabb i tanke till action med en fulländad fingerfärdighet, eller ger man bara upp allt annat under tiden man sitter? Eller vill man uppnå något som ger tillfredsställelse genom detta, och avviker därmed från allt på heltid?

Lindabinda å Ellenpellen jag tycker att vi borde göra någon form utav livsutvik tillsammans, vad säga?
 
Vem fösröker jag lura?
vad är det som driver en och vem är det egenltigen man vill bli fullständig inför?

Vilken dag, vilket liv!

När jag och kassler skakar på våra "snygga arslen" känns det oftast som om tarmarna har ett och annat att säga till om.
Men denna gången kändes det helt oväntat inget alls, kanske berodde på, ja just det, träningsverk. Ny rörelse= smärta.
Kallesser detta är till dig:
Män med underhudsfett+tatueringar+lite manboobs är helt enkelt din grej.

Äntligen har jag lyckats få ihop ett inlägg, jag är inte stolt bara förvånad.
"Allt sitter i ryggmärgen", jag har för övrigt aldrig sett att Kristian Anttila är så snygg hahaha
 de orden får bli mina sista för idag. 

Hmm kommenteras stavfel, eller måste man skriva i Word först och sedan kopiera in det i inlägg? För både ”Hmm” och ”Word” blir felmarkerade… Aha inte här...då blir det både här och där...

Jag har bestämt mig för att starta en blogg vilket jag, liksom många, andra tycker om sin egen blogg - "speciell, unik".
Det här med att vara speciell är något väldigt säreget för min del handlar det om nyskapande för andra vad de har ätit till lunch.
Mr M och jag diskuterade bloggandet och kom fram till att mitt huvudämne här ska bestå av konst, nytt liksom gammalt.
Vi får se hur seriöst det kommer att sluta.

Jag tänker aldrig kommentera min absurda mat- och motionsvana, men kommer samtidigt inte heller utesluta den förfärliga sanningen som effektivitet.
Och det faktum att:

-Ja, "Snudan" &  "Rudan" det handlar om tid samt att klämma in en fot där der behövs, allt detta för att uppnå ett så berikat liv som möjligt.

Cheers

 

Ett nytt reservat.